Hur kommer det sig att man kan förlora sig så till den milda grad bortom förnuftets gränser att man kärar ner sig i en träbit, med lite metall och plast och annat elektroniskt jox? Att man kommer på sig själv med att fånstirra lyckligt på nämnda träbit oftare än att använda densamma till något kreativare?
Vad påverkar en att indentifiera sig med plankan? I ungdomen är det väl antagligen ens husgudar som viftar med en viss typ av planka som får en att vilja vifta med en likadan.
I mitt fall var det Telecastern, jag tragglade i över tjugo år med att försöka lära mig spela på en sån, för att hjältarna hade likadana... av en slump testade jag en Les Paul vid en studioinspelning och poletten föll ner - det här är MITT instrument. Jag har inga direkt stora influenser som använder samma träbit, men det är ok ändå numera. Den funkar för mig. Dessutom är de ju fantastiskt vackra. Och bra.
Gibson Firebird är en annan fantastiskt cool skapelse som jag använde under ett antal år för att hjälten gjorde det, men den kunde jag faktiskt traktera någorlunda, till skillnad mot Telen.
Nu har jag faktiskt glömt vart jag ville komma med det här, men kan ändå konstatera att vissa grejer känns rätt utan att man har något slags logik eller ens en vettig förklaring till varför man väljer det ena framför det andra.
Till exempel kan nämnas att en "närstående bekant" med en viss faiblesse för gamla Les Pauler nyligen införskaffade en reissue av Marshalls Bluesbreakercombo för en ansenlig summa pengar utan att ens ha testat den. Liknande affärer har jag också gjort med varierande resultat...
Den här t ex tycker jag är alldeles förtjusande,
en Burns Orbit Double 12, som finns på Örjans Junk Deals. Den skulle jag kunna köpa för att den är så vacker, men förmodligen låter den inte särskilt bra.
Å andra sidan, den här gitarren som finns på Halkans skulle jag inte ta i ens med tång, fast den mycket väl kan tänkas vara ett bra instrument:
Så, jag antar att jag är en ytlig kille som föredrar form före funktion... ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jorå, s'att det kommer en uppdatering om hur Bluesbreakern låter så fort Bussgods gjort sitt. Om den inte är en katastrof förstås, då kommer det en säljes-annons på Blocket istället...
Väntar med spänning!
Skicka en kommentar