söndag 21 september 2008

Stärkare = målvakt

Ursäkta en fotbollsanalogi alla sporthatande Pålle-spelare, här kommer en i alla fall. Det sägs om Arsene Wenger, manager i Arsenal, och Sir Alex Ferguson, manager i Manchester U att de har dålig koll på målisar. Båda har uppnått en överjordisk precision i att få tag på rätt spelare ute på planen, men när det gäller målvakter verkar båda ha en attityd av "javisstfan, nån ska ju stå också". I sanningens namn har de haft både ups och downs på målvaktspositionen - båda är minst sagt mångåriga på sina egna managerpositioner - men det kanske ligger nånting i det i alla fall.



Och så till saken; jag är precis likadan när det gäller förstärkare. Det ska låta bra helt enkelt, i övrigt är jag en total rudis.



Köpte alltså en Bluesbreaker på annons utan att ens ha provspelat en. För att den är så jävla snygg och för att det låter så bra om Peter Green på de där plattorna från 60-talet. Säljaren påstod att den var på 50 watt, och jag tänkte att han missuppfattat saken eftersom den kommer med två Celestion greenbacks på 25 watt var, men han hade rätt. Och 50 är ju inte lika sexigt som 30. Dessutom gick fanskapet sönder efter cirka 34 sekunders provspelning - jag tror det är ett rör som måste bytas. Så kan det gå. Och fixad ska den bli.



Jag har också i min ägo en Traynor YGL Mark III - en charmig Fender Twin-klon från 70-talet som jag gav för mycket för till den där staren som numer driver Rindö Retro och som då hade butik på Karlbergsvägen i Stockholm. Den är helcharmig, men jag köpte den för att den såg så bra ut. Faktiskt. Och den skulle i ärlighetens namn vinna på att vara just en Fender Twin istället ljudmässigt.



Och just ikväll har jag fått bekräftat att jag äger en Marshall JMP-topp från 70-talet, en 100-wattare. En gammal bandbuddie vill inte se fanskapet igen för den är trasig, men eftersom den inte brunnit så går den nog att fixa. Men ärligt talat: Vem behöver 100 rör-watt? Buddien kör numer en nyare Gretch genom en Vox AC 15 - nytillverkad förstås. Men alla stärkare med bara ett element som jag testat låter så burkigt...



Det bästa ljud jag för tillfället kan uppnå är genom att koppla Classicen med SD 59-pickuperna genom MXR-distorsionpedalen till min lätt moddade Philips rör-radio från 50-talet.



Och det bästa jag nånsin haft ljudmässigt var när jag spelade på min gamla Hofner-planka med tre pickups och röd krokodilskinnsplast genom en AC30 topp och en ruttnande hembygges 2-12:a. Men var får man tag på sånt idag? Och ärligt talat - vackert var det inte...

Inga kommentarer: