Vissa byter mikrofoner på sina gitarrer som andra byter kalsonger. Avsikten är naturligtvis att instrumentet ska låta bättre. Själv har jag aldrig varit särskilt intresserad av att hot-rodda mina gitarrer, men jag måste krypa till korset och erkänna att jag har blivit biten av moddarflugan. Lite, åtminstone.
Ett varningens finger måste höjas dock! Det man ofta glömmer är att:
1. Om gitarren är död akustiskt kommer den med all säkerhet att vara det inpluggad också. Även efter mikrofonbytet.
2. Om det är skit bakom plektrumet hjälper ingen moddning överhuvudtaget...
Jag har kunnat konstatera att det stämmer genom otaliga mickbyten. Min ena Les Paul låter himmelskt oavsett vilka mikrofoner som sitter i, medan den andra låter hyfsat på samma premisser.
I senaste numret av Musikermagasinet bekräftar en gitarrbyggare precis det, han menade på att inte ens kroppens material var särskilt väsentligt för gitarrens ton, utan det var greppbrädans material som var det mest avgörande. Det finns säkerligen massor av elektroniknördar som hävdar med bestämdhet att elektroniken är det mest avgörande, men de har, ursäkta min franska, helt för jävla fel.
Så, finns det någon sensmoral här? Något slags agenda? Ptja, möjligen det här; ägna mer tid till att spela istället för att löda.
En video med Reg och tjejerna kan jag väl bjuda på så här på lördagskvällen, som något slags tröst mot torsk i fotboll mot Spanien. Kolla in basisten!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Att mena att greppbrädan står för det mesta av tonförvaltningen känns som en oerhört skum ståndpunkt, speciellt av en gitarrbyggare...
Det är möjligt. Men det är vad HAN har kommit fram till. Jag tror personligen att kroppen inte är helt oviktig. Vad är DIN åsikt i frågan.
Min åsikt är att allt spelar roll, men jag tror många glömmer förstärkaren... heh, min erfarenhet är att samma gitarr kan låta otroligt olika beroende på förstärkaren (och vad man ställt in för ljud på den såklart). Sen spelar det roll om strängarna är nya eller gamla (en himla skillnad rent av). Svårt att säga vad i själva gitarren som färgar tonen mest.
Sen är det ju så att en bra gitarrist låter bra med vilken gitarr som helst.
Egentligen spelar det nog ingen roll hur mycket varje enskild komponent gör för ljudet, i slutändan är det helheten som räknas. Plus att fanskapet ska gå att spela på.
Om nån i hemlighet bytte ut stallet på min Les Paul till ett aluminiumstall är jag ytterst tveksam till att jag skulle märka någon skillnad. Men jag kan skilja ett bra solo från ett dåligt.
Word! Ditt resonemang låter helt riktigt i mina öron. Jag tror inte att snubben i MM skulle säga emot direkt heller, men han menade på att det var greppbrädan som färgade klangen mest, om man måste peka ut något speccifikt. När jag tänker efter närmare på det så stämmer den tesen åtminstone på Telecasters. De med solid lönnhals/greppbräda låter betydligt diskantrikare än de med rosewoddgreppbräda. Oavsett al- eller askkropp. Jodå, jag är Telecasternörd också.
Skicka en kommentar